I vilken ordning kommer färgerna på El Salvadors flagga?
De tre lika breda vågräta banden är blå, vita och blå uppifrån och ned.
El Salvadors flagga har tre band i blått, vitt och blått. Lagen föreskriver flera officiella varianter där mittfältet skiljer sig åt beroende på användning.
El Salvador
Flaggan har 3 vågräta ränder uppifrån och ned: blå · vit · blå.
Artikel 5 i El Salvadors lag om fosterlandets symboler beskriver flaggan som tre lika breda vågräta band: blått, vitt och blått. Ordningen är densamma i de officiella varianterna, även när ett emblem eller en inskrift syns i det vita mittfältet.
Lagen anger Pantone 286 C som officiell blå färg och redovisar RGB-värdet 0, 51, 160. Måtten fastställer den reglerade nyansen; lagtexten ger däremot inte de blå och vita banden någon särskild symbolisk betydelse.
Lagen skiljer mellan tre officiella former: magnaflaggan, flaggan för offentliga byggnader och paradflaggan. Magnaflaggan har statsvapnet i det vita mittfältet. De andra föreskrivna formerna bär valspråket ”Gud, union, frihet”, och paradflaggan har dessutom ceremoniella band.
Därför kan avbildningar av El Salvadors flagga ha olika motiv i mitten utan att visa skilda nationella flaggor. En enfärgad blå-vit-blå variant används också; lagens särskilda former anger när statsvapen, valspråk och ceremoniella detaljer ska finnas med.
Statsvapnet visar fem vulkaner ovanför ett landskap mellan två hav och innehåller bland annat en regnbåge och en frihetsmössa. Där finns också datumet 15 september 1821, landets namn och valspråket ”Gud, union, frihet”. Det är delar som lagen räknar upp, inte tolkningar av flaggans färger.
Lagen om fosterlandets symboler antogs 1972 som lagstiftningsdekret nr 115 och reglerar flaggans former och användning. I lagens historiska bakgrund knyts nationalsymbolerna till den tidigare centralamerikanska federationen, och ett dekret från den 17 maj 1912 om flaggan och statsvapnet nämns.
De tre lika breda vågräta banden är blå, vita och blå uppifrån och ned.
Lagen anger flera officiella former. Magnaflaggan har statsvapnet, andra varianter bär valspråket ”Gud, union, frihet” och paradflaggan har även band.
Bland de delar som lagen anger finns fem vulkaner, en regnbåge, en frihetsmössa, datumet 15 september 1821, landets namn och valspråket ”Gud, union, frihet”.
Lagen om fosterlandets symboler antogs 1972 som lagstiftningsdekret nr 115. I dess historiska bakgrund nämns också ett dekret från den 17 maj 1912.
Bilderna sorteras efter årtalen i samlingen. Det angivna året behöver inte vara flaggans officiella införandeår.
Vexillas samling med historiska flaggor innehåller äldre flaggor med anknytning till dagens länder och territorier samt flaggor från stater, riken och andra styren som tidigare har kontrollerat områdena.
Att en flagga finns i ett lands historiska samling betyder inte nödvändigtvis att landet var självständigt då eller att flaggan var landets egen nationsflagga.
Årtalen bygger på historiska uppgifter i datamaterialet och anger inte alltid ett officiellt införandeår. Samlingen är inte fullständig, och uppgifter om användning, geografisk räckvidd och tolkning kan variera.